För att skapa hälsofrämjande arbetsplatser kan det vara en bättre investering att satsa på ett bra allmänt stöd och en fungerande kommunikation om vardagliga bekymmer än att lägga resurser på individuell ledarutveckling. I den bedömningen vägs också in att efter fyra år var 40 procent av cheferna inte kvar i sitt uppdrag.
Denna slutsats drar Katrin Skagert i sin avhandling baserat på resultaten av ett stort antal intervjuer med chefer inom offentlig vårdverksamhet i Västra Götaland och Göteborg. Dessa har jämförts med resultat från medarbetarenkäter om den psykosociala arbetsmiljön i samma verksamheter.
Påverka det som går
De anställdas hälsa var eller blev tydligt bättre där man koncentrerade sig på faktorer som var direkt påverkbara för enheten. Men också att chefen där ansåg att organisationen eller samhället snarare än den enskilde medarbetaren hade ansvaret för hälsofrämjande åtgärder.
Ständig förändring
Cheferna hanterade stress på arbetsplatsen bland annat genom att leda en ständig förändring. Det blev både stötdämparen för stress och att chefen behöll förtroendet i gruppen. 60 procent av cheferna var kvar efter fyra år, mycket beroende på att de tyckte sig ha god kontroll både över sin egen stress, arbetssituation och verksamheten.
Synen på medarbetaren
Utöver synen på ansvaret var chefens uppfattning om medarbetare som hinder eller möjlighet för utveckling avgörande för valet av strategier och åtgärder i det hälsofrämjande arbetet.
Vi håller med
Syftet för avhandlingen var att få ökad kunskap om chefers uppfattningar, strategier och förutsättningar att förebyggande främja hälsan på sin arbetsplats. Och skälet att vi lyfter fram den är förstås att den både bekräftar och ligger i linje med det vi redan vet om man vill jobba proaktivt med sin arbetsmiljö
